Fröken svår

Jag trodde faktiskt att det fanns en gräns på hur mycket man kunde bråka med en och samma människa. Men Oj så fel jag hade. Det finns en människa som man kan bråka med så mycket så man nästan spyr. Om allt. Vem som gjorde si, vem som gjorde så. Det är nästan sjukligt. Jag antar att det beror på att vi är såpass starka människor båda två så att vi vägrar vika ner oss. Men ibland.. Eller hela tiden då går det till överdrift. Ingen av oss kan ge oss. Ingen kan unna den andra att ha rätt. Ingen kan erkänna att man gjort fel eller gör fel. Båda är bäst på allt.
Ett lite överdrivet exempel för att förstå ungefär..

- Är du trött?
- Nej, faktist inte.
- Jo det är du ju.
- Nej det är jag inte.
- Jo men jag ser ju på dig att du är trött.
- Jaha, men jag är inte trött.
- Nehe, men vill du ha en macka?
- Nej, de är lungt.
- Jo men jag ser ju på dig att du är hungrig.
- Nej, jag är inte hungrig.
- JO, men din mage lär nyss!
- JAHA MEN JAG ÄR INTE HUNGRIG!
- Nehe, men du är trött iallfall de ser jag JU!
- Aja , men ja orkar inte med dig jag gör slut..
- JA BRA!för jag orkar inte dig heller.
- Vi lämnar tillbaka varandras saker i morgon.
- A.

(pratar inte med varann på hela kvällen/natten)

Vaknar och allt är bra.

Sjukaste förhållandet helt serri. Blir fan trött i huvudet.
Men jag älskar honom.