Fröken svår

Måste bara fråga det folket som jag vet läser min blogg ibland. Ni vill inte läsa, ni tycker inte om mig, ni tycker inte att mitt liv är särskillt intressant men ändå så är det något som drar er till att skriva in min blogg-adress i webbläsarn för att sedan frossa i mina texter.. Varför? Är det så att det kanske inte är mitt liv som är intressant utan Jag?

Fröken svår

Det är onsdag.
Onsdagar är speciella. På onsdagar gör man vad man vill. Hur man vill och framför allt när man vill. Så vill jag ha det varje dag. En vecka med bara onsdagar. Det är något vist med onsdagar. Man är stark, oftast glad och snygg. Det är många som frågar mig hur man gör när man gör vad man vill. Jag brukar inte svara på den frågan. Man känner när man gör vad man vill. Man känner sig busig, upprymd och stark. För dem som inte annars äger världen, dom känner det speciellt. Dom är busiga om någon. Jag har ibland svårt att känna och avgöra när jag tar ett beslut om det var busigt eller om det var normalt. Man kan säkert tro att jag ägt världen lite för länge. Man skulle kunna se mig som en uppgradering utav Pippi. Hon ägde världen och gjorde vad hon ville. Och vem minns inte henne idag?

Fröken svår

Igår var det vinter, idag är det vår. Tror jag. Var ute på en promenad nyss och jag hade en energi som jag inte känt av på mycket länge. Det måste vara solen. Den tunnare jackan och eventuellt allt hundbajs som tinat. När det är vår skall man städa. Jag har redan börjat, mitt rum är stökigare än någonsin.. men det är det alltid när jag börjat städa. Det är när man städar det är som värst. Alltså då man vänder upp och ner på allt och bara måste kolla på de där i den där lådan osv. Jag har en tendens på att bli trött på städningen när jag är halvvägs. Och då lämnar jag det. Det resulterar i att det är värre än vad det var när jag började. Det blir till en ond cirkel, så mitt rum är aldrig rent och fint. Tragiskt.

Fröken svår

Det är somliga dar som man vänder sig om och känner hur allting försvinner. Hur man jagar och far, hur man snålar och spar och hur man lever så mycket man hinner.

Fröken svår

Häftigt att det är jag som bestämmer exakt hur jag vill leva.

Fröken svår

När vet man, och hur vet man när luften rinner ur en. När vet man, och hur vet man när det vissnar. När det längre inte blommar? Och hur vet man att man vet.. Känner man det, eller känner man det inte. Och vad gör man då? Vet man vad som är rätt när man är upprörd, när man är labil och frustrerad. Är det sant att man skall leva ut när man är ung? Skall man bara tänka på sig själv? Om det är så, då undrar jag.. Vill man bara tänka på sig själv? Hur känner man om man aldrig känt ånger. Mår man bra då? Och hur vet man att det man ångrar är nödvändigt att ångra? Det är såna här saker som jag tänker på varje dag, men som man bara kan få ur sig vissa kvällar. Är det någon som känner och tänker som mig?

Fröken svår

Jag är en av alla dom som skriver låtar, läser dikt och sjunger sånger.
Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger.
Minst hundra gånger om. Jag är en av alla dom som drabbas, då och då, av nåt jag vill förklara.
Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom.

Fröken svår

Ett nytt liv, en ny blogg och snart ett liv utan skola.