Jag har livet framför mig. Det är nu det börjar. Det är nu min hjärna och jag skall börja fatta beslut. Stora beslut. Förhoppningsvis bra beslut. Men.. Den smartaste jag känner är mig själv så jag skall nog klara det tror jag. Har insett att ibland måste man bli krossad.. riktigt krossad för att förstå hur stark man är. Tror ni inte? Om livet bara rullar på i sin arma gång så tror jag inte att man lär känna sig själv riktigt. Jag har börjar lära känna mig själv.. Och jag gillar mig själv redan. En underbar tjej tycker jag att jag lärt känna nu de senaste två dagarna. Trotts att jag varit ledsen 80% av tiden så finns det något fint i mig har jag kommit på. Jag är ödmjuk.. som sagt A och O för mig. Och jag är ta mig fan ödmjuk. Kan erkänna att jag låter väldigt egenkär ibland när jag skriver i denna bloggen.. men att skriva får mig att känna mig stark, och om jag ibland får tillfälle att skryta lite så tar jag gärna tillfället i ackt. Jag har lyckats bli lycklig igen efter många tunga fall som varit under sämre omstäningheter så jag ser ingen anledning till att inte göra det nu. Folk som snor energi av mig på ett annat sätt än en som som ger mig energi skall inte vara i min närhet. jag vill inte se dem. och jag vill inte ha med dom att göra alls faktist. Ni kan sno energi utav någon annan. Konstigt att en människa som alltid givit en en massa energi kan förvandlas till en riktig energi bov. En idiot. En människa som inte har något att säga till om längre i mitt liv och som aldrig kommer att få göra det igen heller. Det handlar inte om någon hämnd. Det handlar om att en dag vaknar man upp och slår till sig själv och säger tyst.. Stick nu. Du är inte värd detta. Ingen skall behöva vara ledsen. Aldrig. Förutom när man får vara de... ja ni vet det finns ju undantag. Men som med allt annat så blir man van. Man vänjer sig.. Så är det väll bara.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar